Med Hjärtat i Halsgropen

Kommer vid Spiltan för att träffa de andra hundarna på sedvanlig kvällsprommenad.
Hör att några hundar skäller. Släpper Glide som börjar gå mot hundflocken.
En mörk hund kommer emot Glide då han plötsligt vänder om och
drar som en avlöning från Spiltan.
Jag springer efter men han bara rusar i full panik iväg.
Ut på Styrmansgatan där ett äldre par försöker få stopp på honom.
Jag skriker hysteriskt på honom men ser honom ingenstans...
Han måste ha sprungit hem som han har gjort tidigare två gånger
när han känt sig hotad.
Då får jag plötsligt syn på honom irrandes omkring mitt i
korsningen Styrmansgatan/Storgatan.
En ung tjej ligger på alla fyra sliter i en påse.
När han får syn på mig och hör min röst.
-Kooooom till Matte! så stannar han upp och kommer till mig.
Jag lyfter upp honom och då hör jag hur rädd tjejen på backen är.
-Men ååååååh så rääääääd jag blev! Jag försökte få upp rostbiffen
för att locka till mig honom säger hon.
Glide sitter i min famn, darrandes, tittar sig omkring som om han
håller utkik på att han inte längre är förföljd.
Stackars lilla krake.
Tjejen får fram rostbiffen och sliter upp förpackningen.
-Säg så som du brukar göra när du kallar honom till dig säger hon.
-Kom Glide säger jag samtidigt som hon ger Glide av rostbiffen.
-Säg det en gång till...
-Kom hit Glide..
Glide får mer rostbiff av tjejen.
Sen får även jag en bit att ge honom
med uppmaning om att locka på honom samtidigt som jag ger
honom godsakerna.

Hon är så underbar mot oss den främmande tjejen.
Både mot Glide och mot mig som fortfarande är skakad när
jag tänker på vad som kunde ha hänt om han inte hade stannat
upp utan sprungit hem och då passerat flera gator och en
massa farliga bilar som inte alls lägger märke till
"En rädd, liten svart tuss som flyr i panik"..

Den fanastiska tjejen fick en stor kram och en klapp på
kinden från en mycket glad och lättad Matte med
"liten svart tuss" i famnen.

Tänk att vi åter igen fick en blinkning från Gud...
Det är nog med elände, ledsamhet & mörker i den
familjen så jag ska nog hjälpa till lite här
tänkte Farbror Gud säkert vilket vi tackar så mycket för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0