Vilma fick inte hälsa

I morse träffade jag Vilma, en Cavalier King Charles.
Den stackars hunden hade "Inte missat EN ENDA måltid
de senaste 9 åren" kan jag lova.
Hon var hemskt överviktig.
När jag kom blev hon jätteglad och viftade på svansen
samtidigt som hon satt sig ner och ville hälsa.
Jag uppvaktade henne och hon uppskattade verkligen
mig och mitt sätt, det märktes.
Men geast började hennes pinnsmala gamla Matte
dra i henne för hon fick inte hälsa på mig.
-Kom nu Vilma, vi ska gå! sa hon samtidigt som hon
drog tafatt i kopplet.
Vilma ville hellre stanna och prata med mig men se det
fick hon INTE för sin Matte.
Vilma stretade emot och då försökte Matten att lyfta
henne i selen men det gick inte alls.
Då prövade hon att ställa henne upp men det
gick inte heller.
Hon kastade hela tiden lystra blickar till mig och
vägrade gå.
Måste säga att det var svårt att kommunicera med henne
men jag tror hon kände att jag gillade henne.

Det var då jag kände vilken tur jag har haft som har
fått möjlighet att träffa så många olika hundar
och lära mig språket, något som stackars Vilma
helt saknade.

Tack Matte för att du och LillHusse har låtit mig
träffa andra hundar och för att ni har vaktat min
vikt...!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0