Idag när Matte kom hem fick jag gå ut på en lång och välbehövlig promenad. FIck en vass cigarr som jag bär med mig bort till Djurkyrkogården där jag mycket noggarant och omsorgsfullt grävde ner den i en grav.
Bra att ha den kvar i händelse av sämre tider.
Problemet är bara det att jag alltid glömmer vart tusan jag har grävt ner den någonstans.
Har hört det från flera håll...Att jag har blivit tjock!Skyll inte på mig. Det är Mattes fel eftersom hon arbetarhela dagarna och jag får mycket mindre motion nu än tidigare. Därför stack jag ut och sprang Djurgården runt utan stopp. Jag först och sen Matte flåsandes efter på cykel. Nu jäklar ska fläsket bort!
I morse när jag skulle gå runt Djurgården orkade jag inte det utan sackade efter och ville att Matte skulle bära mig.Markerade tydligt att jag ville gå hem efter bara en liten bit. När jag kom hem pilade jag direkt in under sängen och la mig för att få vara i fred.
Nu börjar allvaret en mig!Har ingen dagMatte nu så jag måste stanna hemma helt ensam på dagarna när Matte arbetar. När hon äntligen kom hem igen var jag så kissnödig, sur och besviken på henne att jag vägrade titta på åt hennes håll och när hon försökte pussa mig så morrade jag och visade tänderna. Dumma dumma Matte
Matte gick tidigt i morse så jag fick lite sovmorgon innan promenadsällskapet tog vid.
I lördags när jag var i Kristineberg så badade jag ofrivilligt flera gånger när jag halkade på klipporna ner i vattnet. Jag bet nämligen i vågorna som jag gör när någon kommer rullandes på mitt hatobjekt nr 2 ...skateboard!
Hjälpte även till att städa havsbotten när jag bar upp växter från vattnet till klipporna.
Chockade mig själv genom att tugga i mig en av sorterna och jag som annars inte gillar sallad.
Får jag något där sallad ingår så tuggar jag genast ut salladen i ena mungipan och det går numera på rutin så vanligt är det att maten hemma hos mig innehåller gröna salladsblad som jag INTE tycker om.
Därför var det en "rejäl skräll" när jag åt upp havsbottensväxten och då inte bara en gång utan flera ggr.