Glide

Matte fick fint besök på kontoret hörde jag.
Hon fick nämligen besök av lilla Gimli som nu är
5 månader och kan tydligen både vifta på tassen &
jaga svansen på beställning.... Ha! Som om det skulle vara
någon konst.



Först satt han inte stilla så kortet blev suddigt.



Sen vände han bort huvudet som jag gör.



Nåja, tillslut var han med på bild i sin neonfärgade säkerhetsväst som man
måste bära om man är inne på en byggarbetsplats med massor av maskiner..

Eftersom Matte och MatteMatte ar i USA och halsar pa Lilla Darlingen Husse
sa ar Glide i Ludvika och har det bra.
Han fick aka dit med GlideElin som vi kallar henne for. Hon tog med sig honom i buren och
akte till Ludvika dar Roger tog emot.
Tur att han fick komma dit och ha det bra.
Ringde och fragade hur det gick och da hade barnen 15 minuters "Glide Tid" var
eftersom de vill halla pa med honom alla pa en gang annars. Nu far de dela upp tiden mellan sig i
15 minuters pass. Det ar nog jatteroligt for Glide att fa sa mycket uppmarksamhet och motion
som han far nu nar han ar i Ludvika och har det bra.

Vet inte om det blev något fel på omdömet när
Glide blev jagad men när vi kommer till dörren så ser jag något
sticka ut ur mjungipan...
Ett apelsinskal går han runt och bär på resten av kvällen och han vaktar
det som om det vore det godaste köttbenet.
Ett vanligt apelsinskal...?



Nu byttes det tomma skalet ut mot ½ färsk apelsin istället
som han glatt smaskade i sig.

Kommer vid Spiltan för att träffa de andra hundarna på sedvanlig kvällsprommenad.
Hör att några hundar skäller. Släpper Glide som börjar gå mot hundflocken.
En mörk hund kommer emot Glide då han plötsligt vänder om och
drar som en avlöning från Spiltan.
Jag springer efter men han bara rusar i full panik iväg.
Ut på Styrmansgatan där ett äldre par försöker få stopp på honom.
Jag skriker hysteriskt på honom men ser honom ingenstans...
Han måste ha sprungit hem som han har gjort tidigare två gånger
när han känt sig hotad.
Då får jag plötsligt syn på honom irrandes omkring mitt i
korsningen Styrmansgatan/Storgatan.
En ung tjej ligger på alla fyra sliter i en påse.
När han får syn på mig och hör min röst.
-Kooooom till Matte! så stannar han upp och kommer till mig.
Jag lyfter upp honom och då hör jag hur rädd tjejen på backen är.
-Men ååååååh så rääääääd jag blev! Jag försökte få upp rostbiffen
för att locka till mig honom säger hon.
Glide sitter i min famn, darrandes, tittar sig omkring som om han
håller utkik på att han inte längre är förföljd.
Stackars lilla krake.
Tjejen får fram rostbiffen och sliter upp förpackningen.
-Säg så som du brukar göra när du kallar honom till dig säger hon.
-Kom Glide säger jag samtidigt som hon ger Glide av rostbiffen.
-Säg det en gång till...
-Kom hit Glide..
Glide får mer rostbiff av tjejen.
Sen får även jag en bit att ge honom
med uppmaning om att locka på honom samtidigt som jag ger
honom godsakerna.

Hon är så underbar mot oss den främmande tjejen.
Både mot Glide och mot mig som fortfarande är skakad när
jag tänker på vad som kunde ha hänt om han inte hade stannat
upp utan sprungit hem och då passerat flera gator och en
massa farliga bilar som inte alls lägger märke till
"En rädd, liten svart tuss som flyr i panik"..

Den fanastiska tjejen fick en stor kram och en klapp på
kinden från en mycket glad och lättad Matte med
"liten svart tuss" i famnen.

Tänk att vi åter igen fick en blinkning från Gud...
Det är nog med elände, ledsamhet & mörker i den
familjen så jag ska nog hjälpa till lite här
tänkte Farbror Gud säkert vilket vi tackar så mycket för.

Stolt som en Tupp, denna gren släpades med runt hela lunchprommenaden.

Om jag vill gå ut och rastas så plingar jag alltid på klockan (om det inte
är natt för då kissar jag inne mot bordsbenet i köket!)
Annars om jag vill något, tex gå ner och leka med Smilla så
brukar jag sätta mig och titta på Matte för att hon ska se på mig att
det är något jag vill.

Då brukar jag sätta mig så här:

Eftersom jag har kaninförbud numera när jag passerar
deras burar på min lunchprommenad så gjorde
Matte så här med sitt nyckelsnöre eftersom hon inte
hade med sig mitt koppel.



Jag tittade längtansfullt bort mot kaninerna och tänkte,
"Dit ska jag springa en annan dag när Matte har glömt bort förbudet.
Ha ha!"

Matte har alltid försökt lära mig att stanna när jag kommer till
slutet av trottoaren.
Då säger Matte:
-Stanna!



Sedan säger hon
-Varsågod! innan jag får fortsätta över gatan.



Det här kommer jag i håg förutom när jag jagar katter eller ser någon
annan hund för då varken ser, hör eller kommer jag i håg sådana här
"säkerhetsåtgärder" som Matte kallar det för.

Eftersom Matte är sjuk så håller jag henne
sällskap i sängen.





Ibland orkar Matte klia mig och det tycker jag är så snällt...