Dambesök i helgen

Just nu har jag två "Bejbs" hemma hos mig.
Dels Fröken Teflon, dvs säga Sally som tyvärr mest
ligger vid dörren och längtar och väntar på sin Husse.
Ibland ylar hon lite för att vi verkligen
ska höra att hon längtar... MYYYYYCCCKET!

Sen har jag även besök av Fröken Chanelle.
Hon är lite rädd för Sallys stora svans som hon
gärna och ofta viftar på.
Jag vet att man måste hålla sig en bit ifrån Sally
när hon fäktar med sin svans och det kommer nog
även Chanelle att lära sig snart.

Chanelle har tagit över vakten här i huset just nu
för så fort någon går i trappen så skäller hon
för att varna att hon hör någon.

Själv känner jag igen de flesta stegen i vår trapp
så för mig är det inget konstigt men för henne förstår
jag att det kan vara lite läbbigt med alla nya
steg som hon hör.

Jag pussar på henne för att hon ska känna sig välkommen
och må gott nu när hon ska stanna här i helgen.
Tror vi ska hinna mysa riktigt mycket tillsammans nu
när vi kan göra det utan ungar som stör oss på morgonen.
Suck så morgonpigga de små hallontassarna var när de började
bli några veckor. Klockan 7 var det full rulle i valplådan
berättade Chanelle nyss för mig.
Hon har varit en duktig Mamma som ensamstående
fostrade och födde upp fyra fina valpar åt oss.

När LillHusse gick blev Sally ännu ledsnare och snyftade högt.
Hon har svårt med avsked den hunden.


Valpträff 20 Mars 2011


Idag ska hela vår familj träffas för första gången tillsammans.
Vi ska på valpträff till Upplands Väsby.

Jag har fått många förmaningar om att jag måste ta det
lugnt med mina valpar och inte fostra dom alltför mycket.
De kan tydligen bli rädda för mig sägs det.
Nåja, vi får se hur det blir med den saken. 
Redan på Centralen träffade vi på min dotter Mimmi (fd Saga) som liknar mig mycket.
Hon pussade på mig men när jag kom för nära hennes Matte så skällde hon till
rejält i mitt öra för där tyckte hon gränsen gick. Det pep i örat resten av
tågresan till Väsby.
Hon stod till att börja med hela tiden intill sin kära Matte och
vägrade att gå ifrån henne.
Mimmi hade också snälla Emma och Kid med sig som
visade sig vara två härliga barn som tog väl hand
om oss alla hundar under dagen.

Värdinnorna Chanelle & Ina var som vanligt lika coola och rara som alltid.

Gucci var väligt lik mig till utseendet.
Han är nu kastrerad för att inte vara så dominant som han
tidigare har varit. 


Den lilla stackaren började blöda ur en klo idag men
Ina pysslade om tassen så sen mådde han som en Prins i sin Mattes trygga famn. 

Jag blev glatt överaskad idag när jag såg hur otroligt social fina Diesel har blivit.
Han har verkligen utvecklats sedan vi sist träffades.
Det märktes att han har träffat många hundar nu och kan språket på ett
helt annat vis.
Han är numera en trygg & social hund. Snäll var han redan innan.

Min andra dotter, Lilly (fd Svea) har begåvats med min ullpäls.
Lika mjuk, mörk och ullig som min.
Hon har mina färger också. Lilly är jättebusig och henne
får man säga åt på skarpen ibland för att hon ska lyda.

Titta bara här så busiga Mor och Dotter är när de äter bullar från bänken.
Fy er bustjejer, det får man inte göra... i alla fall inte när någon ser på.

Diesel fick igång Mimmi så de 2 lekte för fulla muggar.
Tänk att de hängde oftast tillsammans när de var små valpar också.
När Diesel åkte till sitt nya hem var Mimmi jätteledsen så därför var
det roligt att se att de fortfarande gillar varandra mest av alla
valparna i kullen.
Först sprang Diesel, sen Mimmi, följd av Chanelle &
sen hakade Lilly på en liten stund och sist kom jag fostringsskällandes
för jag ville få ordning i ledet.

Själv gick jag mest igång på Lilly's storasyster
Tuva som jag ganska omgående kände ♥ för

Där Tuva gick, där gick jag. Frågade lite försynt om hon kan
tänka sig valpar med mig och hon lovade att
återkomma med svar. Hoppas hoppas...
Jag är övertygad om att vi skulle få jättefina
valpar tillsammans vi två.
Hon verkar så cool och lugn den damen.
I'm in ♥

Är vi lika jag & mín dotter Lilly?


Glide ♥ Tuva = Sant

Våra valpar var glada över att träffa LillMatte Linnéa,
Det är tack vare henne som alla valparna är så
barnkära som de är.

Som dagen till ära hade hela hårspänneslådan i håret.

Diesel omgiven av Mamma Chanelle & Tant Tuva

TACK rara Chanelle för en helt underbar dag tillsammans
med våra små barn och dig.
Vi återkommer gärna i sommar då vi kan jaga
änder på gräsmattan tillsammans.

Alla fick presenter av Diesel.

Jag gick som vanligt runt & letade efter något fiffigt ställe
att gömma mina ben på.

Men hittade inget säkert gömställe så jag fick ta
benen med mig hem istället.

Bar presenten i  munnen hem.

Tack för en härlig dag tillsammans med er alla.
Skönt att se att ni har blivit så fina hundar och att ni
har fått det så bra i era nya hem.
Det känns skönt för mig & Chanelle att veta.

Lite fler foton som man kan klicka på för att se större:
     

    


  



Bushumör

I dag har Loppan spring i benen och jag är på bushumör men ingen vill leka med mig.

Svea är som vanligt hungrig. Så fort hon kommer innanför dörren så pinnar hon genast

in i köket för att äta mat.
-"Får du ingen mat hemma din stackare?" brukar jag skoja med henne om
Hon har alltid mat framme hemma hos sig men här hos mig är hon konstant
hungrig.
-Snart ska vi fiiiika! piper Svea nu

 Själv sysselsatte jag mig med att bita sönder ett grönt litet monster
som jag inte gillade uppsynen på.


Miss Teflon

Hade TefloonSally på besök idag.
Hon var nyfrissad så hon liknade mest
en valp tyckte jag.
Nåja, ska nog inte fnissa allt för mycket åt henne
eftersom jag nyligen blev kortklippt själv...
tänkte inte på det.

Varför jag kallar Sally för Frk Teflon är för att
ALLT bara rinner av henne.
Jag och andra kan skälla på henne men hon
är som björnen Baloo, ruskar av sig,
sänker huvudet, vänder bort  blicken,
ler lite sött och lufsar vidare.

Hon är allt bra härlig trots att jag morrar och
träter på henne när hon är hemma hos mig.
Inte blir hon rädd för mig heller vilket andra 
brukar  bli men inte Sally då.
Vill att hon ska göra precis som Jag säger.
Något som inte alls fungerar på henne.
Sally lufsar på och är med där det är roligt
helt enkelt. Långsint är hon heller inte vilket
gör att det är enkelt att umgås med henne.

Skakar av sig och viftar glatt vidare på svansen
iväg mot nya roliga saker att uppleva.

Det är då jag funderar på varför jag alltid ska
vara så "konstaplig" och "ordningsam"..?
Jag skulle också vilja kunna släppa loss, bara vara och
slippa tänka på morgondagen eller om det är ordning
och reda hela tiden.
Det är inte alltid så lätt att vara "ordninsmannen i klassen"
ska ni veta...


Årets första solstrålar

Solens varma strålar hittar även in till mig där jag ligger på golvet
och väntar.

Ligger och funderar.
Vill ropa "Land i sikte!" för nu du Matte är det inte långt kvar innan
Du & Jag ligger på bryggan och solar igen.


sesam öppna dig

Hemma hos mig har vi ett litet underligt system:

Jag har en leklåda med saker i som inte står framme så jag har

tillgång till leksakerna när som helst.

Nejdå, krångligt ska det vara. Därför får jag, när jag känner att

leksuget sätter in krafsa på dörren in till lådan för att sedan ta ut
EN leksak och leka med. (Tror det är Mattes gillande av Montissori
pedagogiken som ligger bakom det här.. Suck!)
Den här rutinen har  nu även Loppan lärt sig nu så henne ser man ofta stå
och krafsa på dörren innan Matte eller LillHusse kommer till undsättning.


Grattis Narita

Skickar en varm kram till dig duktiga Narita för du
klarade födseln så galant trots din influensadimmiga
Matte.

En söt flicka blev det tydligen. ¨
Just nu går hon under namnet "Korven" men som
vi säger i Dalarna blir det kort och gott "KÖRVEN"


Jag laddar mentalt för att ta hand om fostring
av ny liten tös.
Tänk att Sissi nu har blivit storasyster.
Grattis även till dig Sissi!

Säger som Baloo i Djungelboken:
-"Vilken lattjo liten pryl, Jag ska lära dig allt jag kan!"


Mamma Narita

Min vän, Harpyan Narita ska bli Mamma igen...

Hon kör en "favorit i repris", dvs kör med samma Pappa igen.

De har tidigare fått valpar tillsammans och nu är det snart dags igen.

Här kan man följa hennes grossess.
Jag har nämligen åter fått en förfrågan om att förbereda mig inför fadersrollen
eftersom det troligtvis kommer att bli JAG som kommer att fadersfostra
de små.

Förra gången när Narita födde Tegelpannan och Gråpäronet så
var det jag som fick axla fadersrolllen.
Första gången jag träffade de små "hallontassarna" gick jag in och
direkt antog den fostrande rollen.
Jag hade det väldigt svettigt den dagen för de små for som små ulliga
tussar runt runt inne på gården hos Narita.
Satan i gatan så vilda de var. Jag sprang som en skållad råtta för att
hinna med allt bus som dom båda hittade på.
Hutade åt dom hit och dit och hade det körigt som tusan.
Narita satt i knät på sin Husse och betraktade oss.
Helt plötsligt tog hon ett graciöst hopp ner och inbjöd mig till lek...
Det var DÅ jag förstod att jag var accepterad som Förste Fostrare!
Narita har berättat för mig att det var då hon upptäckte
potentialen i mig.
-Den hanen kan jag ha nytta av tänkte Narita och efter den gången så
är jag både accepterad hos Narita och har åtagit mig Landsfaders rollen.
Efter den gången fostrar jag ALLT och ALLA under 1 års ålder.
Ras och storlek spelar ingen roll för de ska fostras och det ska göras
av mig.
Därför är det med stor glädje jag nu ser fram emot Naritas små valpar
som snart ser dagens ljus och när det är dags för fostran så kallar
de på mig!


Återbesök


Dagens utflykt gick till ett gammalt X
Nyttjade de flesta kommunikationerna idag, först blev det spårvagn
                                                             Det gjorde inte så mycket att jag fick vänta, det var ju sol idag
                                                           Kände igen mig och började gnälla två stationer innan jag skulle av

Ska de ta Mattes väska så får de även ta mig!

Vissa kommer med blommor... jag kommer med pinne

Chanelle var lika fin, rar, trevlig och söt
som vanligt.
Tog en prommenad tillsammans där jag
jagade änder och åt upp bajset
efter dom tills Matte ropade
DUSCHA för då sprang jag vidare.
Vi busade och hade en trevlig dag tillsammans.
Pratade lite om våra valpar och åt ur samma
skål gjorde vi också.
Vi har nu kommit fram till att vi kan tänka oss
fler valpar tillsammans.


Det är drygare än man tror att hälsa på gamla flammor
                                                              Spelade liten rädd hundstackare så jag blev buren en hel del


Svea The Story


Nu ska jag försöka berätta om vad som har hänt med Prinsessan...

Svea lider av sjukdomen Syringomyeli!...

Hon har två missbildningar sedan födseln.
Dels på ryggraden men även i huvudet.
Ryggmärgsvätska trycks ut i ryggraden och
ger ett övertryck som gör att Svea helt plötsligt
en dag började slinga på bakbenen och dratta
på rumpan. Det här eskalerade otroligt fort så
efter några dagar kunde hon inte längre använda
sina bakben. Hon blev förlamad helt enkelt.
Det var FRUKTANSVÄRT att se henne på det
sättet. Hon hasade runt på frambenen om hon skulle
ta sig någonstans och inte heller kunde hon klia sig
i öronen så det fick jag göra åt henne.
Jag led verkligen med henne!
Det skar i mitt ♥ när jag såg henne släpa bakbenen efter sig.
Hon fick bäras vart hon än skulle någonstans.
Specialist veterinärerna på Strömsholm varnade för det värsta.
-Sveas neurologi i bakbenen är förstörd för all framtid och kommer
INTE att kunna repareras.
-Har ni funderat på hur ni ska göra?
-Med vadå?
-Ja, med avlivning?
AVLIVA SVEA???!!!
Det kunde inte vara slut här!
Svea ska inte dö NU, never ever NU!
Jag bad till Gud, Matte bad till Gud, MatteMatte bad till Gud
och Sveas Matte bad till Lennart, chefsveterinären på Strömsholm
Snälla GÖR NÅGOT!!!
Vad som helst men gör något!
Vi sökte på nätet och hittade att det fanns en rullstol för
hundar
som en man i Stenungsund tillverkade och han
kontaktades.
Han var helt fantastisk och sa direkt:
-"Självklart ska jag hjälpa lilla Svea. Jag har material hemma så jag
kan sätta igång direkt och göra en lösning åt henne".
-"Kostnad"?... "Nä, det ska ni inte tänka på, det enda jag vill är att
hjälpa henne så hon mår bra"!
Vilken medmänniska va! Tänk att det finns sådana djurälskande
personer här i Sverige mitt bland oss.
STORT INNERLIGT TACK TILL ANDERS HULTGREN I STENUNGSUND FÖR ATT
DU ÄR SÅ FANTASTISK
som tänker på
oss djur men även på våra ägare, samtalet med dig kommer vi aldrig att glömma!!!
Vi fick nämligen hopp igen om att Svea kanske skulle kunna
leva vidare trots att hon inte längre kunde gå.
För när vi höll upp hennes bakdel med ett snöre så
pinnade hon minsann på med de friska frambenen.
In i köket och tittade vilken mat som serverades och in till LillHusse
och kikade vad han höll på med.
Därför kanske en rullstol kunde fungera för henne.
In på Strömsholm igen för ny röntgen där det konstaterades
att hon har blivit ännu sämre och att det inte fanns någon cysta
på ryggraden som man tidigare sett.
Däremot såg man en inflammation och därför sattes cortison i
mycket hög dos in direkt.
Detta var förra onsdagen.
Torsdagen den 24 februari  skedde undret...

Svea börjar försiktigt och mycket vingligt försöka använda sina bakben...
Förra fredagen så GÅR Svea igen!!!!!
Hon har alltså gått en hel vecka nu. Cortisondosen ska sänkas så får vi se
hur hon mår då.

Tack Gud! Du har verkligen hört våra böner och hjälpt Svea och oss!

I går bråkade vi till och med om Lejonet så nu är hon tillbaka i livet
igen min ÄLSKADE LILLA LOPPA!




RSS 2.0