Ja eller nej?


Det här är en vanlig syn när Matte ska någonstans.
Då sätter jag mig och väntar på "ett tecken"!
Antingen säger hon:
-JA! & då springer jag, viftandes på svansen och ställer mig vid dörren och väntar
så hon inte ska glömma bort att jag ska följa med.
Hör jag däremot ordet:
-NEJ! lomar jag med böjd svans och sänkt huvud sakta iväg och lägger mig.
Jag brukar visa det extra tydligt då så hon ska se hur besviken och ledsen
jag är och på så vis få dåligt samvete och ändra sitt beslut men tyvärr,
min Matte är alltför konsekvent när det gäller sina beslut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0